Spindelskräck

Detta är den sista bilden jag tog med min gamla kamera, min trotjänare Nikon D50. - Sedan dog den.
Jag tror den hade spindelskräck, så på ålderns höst när jag tvingade den att på nära håll stirra en spindel rakt i ögat
pallade den inte längre. - Stackars krake!
Men en fin bild på en vårsömnig spindel blev det i alla fall.

Spindelskräck

Foto: Anneli Levin för Cosas

Fredag eftermiddag och jag önskar alla och envar en mycket trevlig helg!
Imorgon blir det middag
här för mig, älsklingen och goda vänner.

Vad hittar ni på?

Svartruta

Det var inte helt oväntat, men ändå överrumplande!
Mitt i värsta fotosessionen av en massa
nya produkter som ska fotograferas: - Svartruta!
Slutaren har lagt av - dött!

Inte konstigt med tanke på hur länge jag haft den, hur mycket jag har fotat och inte minst hur
tuff jag varit mot den.

Aldrig har den fått bo i sin fina väska, utan alltid legat löst i diverse påsar och kassar.
Aldrig har jag rengjort den, trots att den legat i både sandlådor och jordhögar.

Fastän jag misskött den så har den troget tjänat mig och blivit något av en vän att lita på.
Känner mig lite sorgsen och orolig inför vad som kommer att ersätta den.

En Nikon D60 kanske, eller en D80? Kameradoktorn - here I come!


svartruta

Två år idag!

Idag (23 februari 2008) fyller Flitiga Myran två år! Det är helt obegripligt att tiden kan gå så snabbt,
men när man tittar tillbaka på alla inlägg så inser man ändå att det hänt en del i ens liv.

Mitt första blogginlägg handlade om
blåbär. Jag känner mig inte som ett blåbär längre,
fast emellanåt förvånas och förfasas jag över en del bloggfenomen.
Perioden då många bloggar därebland min blev utsatt för kopiering i syfte att driva trafik till porrsajter till exempel.
Det var inte en trevlig erfarenhet. Inte heller när personer driver hatkampanjer mot bloggare.
Sjuka människor som inte kan kanalisera sin ångest och ilska på annat sätt .

Men mest förvånande och glädjande är alla ni snälla, uppriktiga, uppmuntrande och genuint fina människor som följt
Flitiga Myran och som skrivit så många fina kommentarer. Jag känner en oerhörd tacksamhet över att ha "lärt känna" er.

Tack! Stort tack! Och tänk att jag genom bloggen faktiskt lärt känna en del av er på riktigt, att somliga blivit IRL-vänner!
Det är jag innerligt tacksam och glad för.

blåbär
De vackra bilderna på blåbären hittade jag på Flickr och de är tagna av LaStef som har ett jättefint fotoalbum på Flickr.


Flitiga Myrans namn numera är en aningen missvisande, det är långt mellan inläggen - tid saknas.
Jag har velat fram och tillbaka huruvida jag ska fortsätta eller inte. Men än finns det lite liv kvar i myran, så jag tutar på!

Om det dröjer ett tag till nästa inlägg här kan ni kika på några av mina egna favoritinlägg från tiden som gått:

Bloggning:

Goda grannar

Resor:


Tågresor genom tiden

Italien - Siena, saker man minns!

Kultur i Amsterdam


Sverige:


Röda stugor tåga vi förbi

Torekällberget i Södertälje

Helt rätt i Rättvik!

Foto:

Framförhållning

Efterlängtat regn

Efter längtat regn

Maria Nyckelpiga


Trädgård:


Vårens nyckfulla bakslag

En form av jacuzzi

Trädgårdshjälp

Hildasholm i Leksand

Personligen:

Boulebarn(n)

Tut tut! - Här kommer en miljöbil från Cosas!

Saker man kan göra när man har tråkigt

Nu är det jul igen!?

I alla fall för en dag! När julen inte blev vit beslutade man sig för att vänta till snön skulle komma,
men vi insåg nog alla att det inte skulle bli någon snö alls i vinter - i alla fall inte i Stockholm.

Så det var bara att köra igång! - Med ett juligt "hemmahos" alltså.
När jag just packat ner allt vad jul heter och burit upp på vinden var det bara att plocka fram allt igen
- det kändes onekligen lite träligt! Men när vi väl var igång var det väldigt kul och resultatet blev över förväntan.
För intresserade kan resultatet beskådas framåt jul i den
här tidningen.

skpnahemjul
Foto: Anneli Levin

Vårtecken

Följde ni Pistvakt? Kommer ni ihåg Olles slutreplik i varje avsnitt?
Med eftertryck och med en efterföljande nöjd suck avslutade han dagen med att säja: Å, en sån dag!

Just en sån dag hade vi här i Stockholm idag. Mina planer att sitta på kontoret och göra beställningar, bearbeta bilder till
Cosas
i Photoshop och ringa en massa samtal kändes stört omöjligt.
Solen sken från en helt klarblå himmel och fåglarna sjöng sina vackraste vårsånger. Jag jobbade nästan till midnatt igår och tänkte att - vad f-n,
jag är min egen chef och bestämmer över mitt eget arbete.

Sagt och gjort, på med stövlar och fram med räfsan, ut i trädgården för att städa bort vintern. Och jag belönades rikligt!
-Är det inte detta det ljuvligaste ett öga kan skåda så här års? Jag får njutrysningar.

56157-847
Foto: Anneli Levin

Fjärilar i magen

Jag har fjärilar i magen. Vi har under en lång tid med lykta sökt efter en ny lokal till Cosas.
Vi växte ju ganska snabbt ur vår källare :) Sedan oktober har vi suttit i vad man får kalla minst sagt tillfälliga lokaler.
För att uttycka mig diplomatiskt så är det inte så mycket Cosas över dem.
I ett industriområde med en kexfabrik som granne i källaren, en plåtslagare på andra sidan trapphuset och en takfirma på gården o s v.
Get the picture?

Vi har tittat på massor av lokaler, men antingen har de varit för stora eller små. Saknat lastmöjligheter eller hiss,
haft för långt i tak, legat helt fel, kostat för mycket. Ja listan kan göras hur lång som helst.

fjärilar
Foto: Anneli Levin för Cosas, etagefat i zink och porslinstenar.

Egentligen vågar jag knappt yppa något o tron att om man hoppas för mycket blir det inget av med saken.
MEN nu tror jag att vi hittat den rätta lokalen! I hjärtat av Söder ett stenkast från Medborgarplatsen, alla restauranger och biografer.
I en kulturminnesmärkt fastighet från 1886.Trehundra härliga kvadratmetrar med valvat tak och pelare
i gjutjärn i original från den tiden då huset var ett bryggeri.
Låter det inte för bra för att vara sant?

Nu hänger det bara på om fastighetsägaren vill ha oss som hyresgäst, vi är ju som ni förstår inte de enda spekulanterna.
Så snälla! Håll tummarna för oss!


En trevlig helg önskar jag er! Kanske kanske blir det Stockholm Furniture Fair för mig imorgon, vad ska ni göra?



Det finns många Puckon men bara ett original!

Uppdaterat 5/5 2010:
Fler puckon. Det verkar inte finnas någon hejd på kopierandet på nätet. Jag har som policy att alltid kontakta de jag upptäcker har kopierat material från vår hemsida och det har blivit en del.  Bara nu ikväll har jag hittat två nätbutiker ,
Design-bolaget.se och Maryshouse.se bägge lustigt nog i Kungsbacka som låtit sig inspireras av Cosas texter, och tidigare fick jag kriga mot en annan butik som var så fräck och använde sig våra produktbilder och alla produkttexter. Varför har det blivit på detta sätt? Tycker verkligen folk att det är ok att bara rippa andra på saker?  I ett längre perspektiv kommer detta troligen bli början till slutet för ett öppet, fritt och kreativt Internet. För vem vill i längden skriva, fotografera och kreera när andra anser sig ha rätten till ens material? Inte jag i alla fall.

Nu har jag ändrat den inledande texten i Cosas villkor, för det blir ju rent ut sagt löjligt när alla shoppar skiver likadant.


Uppdaterat 20/2:
Efter påtryckning från Cosas har texten bytts hos Lantliv. Ägaren har enligt uppgift betalat för att få hjälp med texterna och jag kan tycka att det gör det hela ännu värre. Finns det folk som tar betalt av företag för att "hjälpa till" med texter när de i själva verket bara att kopierat andras? Och hur klumpigt är det inte att sno en text från ett företag i samma bransch? Sannolikheten att man blir avslöjad är ju betydligt större jämfört med om man används sig av en text från exempelvis ett elektronikföretag.

Kommer ni ihåg reklamen för Pucko? Chokladdrycken som man älskade som barn? Det var verkligen en mycket snygg och elegant reklam,
den sa i princip allt! Inget mer behövdes. Alla andra chokladdrycker kunde stå där med skägget i brevlådan.
För de var ju bara bleka kopior.

Cosas skulle behöva en liknande slogan, för JEEESUS vad vi har blivit kopierade! Kolla bara här:

Så här står det i Cosas köpvillkor:
cosasvillkordump

Så här står det hos kopian:

lantlivkopierar

Och så där fortsätter det hela sidan! Inte en enda mening har de lyckats formulera själv.
Ska man bli smickrad eller lite sur?

Eller kanske både och. Det är ju jätteroligt att så många tycker Cosas är så bra att man "rippar" hela konceptet, men å andra sidan känns det lite beige,
jag fattar inte att man vill vara det kopierande Puckot!?

Det finns mängder av nätbutiker som "låtit sig inspireras" av Cosas. Jag tycker det är helt OK att plocka upp en och annan sak, Country by mail till exempel, bytte layout och satte sina foton i liknande ramar som Cosas. Det kändes bara hedrande, att någon gillar det man gör så mycket att man vill göra något liknande, men att kopiera rakt av som Lantliv gjort , det tycker jag inte är OK.

Vad tycker du?

Andalusien

Rätt svar: Spanien
Tack för alla kommentarer och gissningar på vårt resmål!


Vi har tillbringat vår semester i Spanska Andalusien.
Flyg till Malaga, en lite underskattad stad i slutet av (förfärliga) Costa del Sol. Malaga har trotsat turistindustrin och
förblivit en ganska ruff och genuin stad som inte alls flirtar med långa sandstränder, diskotek och allt annat skräp
som verkar vara ett måste. Tvärtom mitt i stan ligger den stora hamnen där de gigantiska containerfartygen ligger på rad
och väntar på att få angöra. Själva stadskärnan är liten, men staden i sin helhet är stor. Jag gillar Malaga.

När jag var barn och bodde i närliggande Los Boliches fick vi ett brev från min mormor som vara adresserat:
Fam Levin, Magala Spanien - och det kom fram! Trots den bristfälliga adressen och felstavningen.
Önskar jag hade det brevet kvar.

56157-841

Från Malaga tog vi tåget till Sevilla. En vacker och ovanligt grön stad med många parker.
Rakt genom Sevilla rinner floden Rio Guadalquivir. Fast egentligen är det en överdrivt att kalla det flod,
den har egentligen i det närmaste torkat ut och det som delade staden var ett brett torrt dike fram till väldsutställningen i Sevilla 1992.
Då smalade man av floden genom att bygga ett vackert grönt promenadstråk på den östra sidan.
Ett mycket lyckat projekt, för varje stad som kan spegla sig i vatten blir ju lite vackrare.

realalcazar

Sevilla är en stad som är underbar att promenera i, eller rättare sagt: Man tar en "paseo" .
Nästan hela innerstan är bilfri och det finns gott om torg och parker. I Sevilla ligger också
Real Alcàzar
(eller som vi hörde några amerikaner säja: - This is the Real Alcatraz! Föregångaren till fängelset i San Fransisco alltså) :)

Real Alcázar byggdes som kungligt residens redan på 1300-talet av Pedro den förste. Och har sedan dess byggt ut och till av den spanska historiens brokiga skara av regenter.

Real Alcácar påminner mycket om Alhambra, inte lika känt, men minst lika vackert . Palatsets alla hus och trädgårdar upptar flera kvarter i centrala Sevilla och det är tyst och skönt att vandra här (i alla fall på vintern då det inte är nedlusat av turister).

Och hur skall då en slipsten dras? (se tidigare inlägg)

56157-842

Samtliga foton: Anneli Levin


Så här så klart!

I support my Cosas