Andalusien

Rätt svar: Spanien
Tack för alla kommentarer och gissningar på vårt resmål!


Vi har tillbringat vår semester i Spanska Andalusien.
Flyg till Malaga, en lite underskattad stad i slutet av (förfärliga) Costa del Sol. Malaga har trotsat turistindustrin och
förblivit en ganska ruff och genuin stad som inte alls flirtar med långa sandstränder, diskotek och allt annat skräp
som verkar vara ett måste. Tvärtom mitt i stan ligger den stora hamnen där de gigantiska containerfartygen ligger på rad
och väntar på att få angöra. Själva stadskärnan är liten, men staden i sin helhet är stor. Jag gillar Malaga.

När jag var barn och bodde i närliggande Los Boliches fick vi ett brev från min mormor som vara adresserat:
Fam Levin, Magala Spanien - och det kom fram! Trots den bristfälliga adressen och felstavningen.
Önskar jag hade det brevet kvar.

56157-841

Från Malaga tog vi tåget till Sevilla. En vacker och ovanligt grön stad med många parker.
Rakt genom Sevilla rinner floden Rio Guadalquivir. Fast egentligen är det en överdrivt att kalla det flod,
den har egentligen i det närmaste torkat ut och det som delade staden var ett brett torrt dike fram till väldsutställningen i Sevilla 1992.
Då smalade man av floden genom att bygga ett vackert grönt promenadstråk på den östra sidan.
Ett mycket lyckat projekt, för varje stad som kan spegla sig i vatten blir ju lite vackrare.

realalcazar

Sevilla är en stad som är underbar att promenera i, eller rättare sagt: Man tar en "paseo" .
Nästan hela innerstan är bilfri och det finns gott om torg och parker. I Sevilla ligger också
Real Alcàzar
(eller som vi hörde några amerikaner säja: - This is the Real Alcatraz! Föregångaren till fängelset i San Fransisco alltså) :)

Real Alcázar byggdes som kungligt residens redan på 1300-talet av Pedro den förste. Och har sedan dess byggt ut och till av den spanska historiens brokiga skara av regenter.

Real Alcácar påminner mycket om Alhambra, inte lika känt, men minst lika vackert . Palatsets alla hus och trädgårdar upptar flera kvarter i centrala Sevilla och det är tyst och skönt att vandra här (i alla fall på vintern då det inte är nedlusat av turister).

Och hur skall då en slipsten dras? (se tidigare inlägg)

56157-842

Samtliga foton: Anneli Levin


Så här så klart!

Semesterstängt!

Nu åker jag iväg på en mycket efterlängtad semester. I hela två långa veckor (låter som en evighet) kommer jag och älsklingen att vistas i ett land där solen verkligen går upp, där man slipper tända lamporna mitt på dagen och där man garanterat kan fotografera utomhus dagtid utan blixt!

Jag har varit här förut, anledningen till att jag reser tillbaka är faktiskt att både min älskling och jag är så utarbetrade att vi inte ens hade energi att leta reda på nya resmål, att "plugga in" sevärdheter och vara aktiva. Nej, vi ser fram emot att gå på "mammas gata" att känna igen oss och veta hur slipstenen ska dras.

Men vart åker vi? När jag kommer tillbaka vill jag ha massor av förslag på vart vi är på väg.


56157-838

Foto: Anneli Levin  (för sisådär 100 år sedan med en riktigt pissig kamera)


En helg i Riga

Jaaaa!!!! Vi ska åka på semester! Well, i alla fall på en långweekend. Vi var lediga sammanlagt fem dagar i somras så vi behöver verkligen komma iväg och får vara lediga. Eftersom vi endast kan vara borta i 4 dagar får själva restiden inte bli för lång och vi har funderat fram och tillbaka på tänkbara resmål.
Återbesöka London för vilken gång i ordningen....njaee så himla mycket man vill hinna med att se och göra så man bara blir stressad. Paris likaså. Köpenhamn börjar kännas som skåpmat (ursäkta). Olso, som jag aldrig besökt känns inte så lockande.

Men så började vi tänka på Riga, nära endast 50 minuters flygtid. Ett relativt oexploaterat turistmål - och sånt gillar vi, samt att det är prisvärt.

Har du varit i Riga? Snälla ge oss tips på sevärdheter, restauranger, shopping och annat intressant.

riga
Fotot hittade jag
r.

Trevlig helg!

Vildhästar och (då)tid

Fredag, en vecka har redan gått! Hur snabbt kan tiden gå egentligen? Är det någon mer än jag som känner att man inte hinner med?
Maken är bortrest - igen...och knappt hinner han komma hem förrän han åter reser iväg - till Spanien, sist jag var där var 2004.
Så hyrde vi bil och reste runt i Andalusien. Det var första gången jag var där sedan jag och min min familj flyttade hem därifrån 1969.
Jag bodde, gick i skola och växte upp där - mycket av min barndoms minnen hör Spanien till. Att åter se sin barndom efter alla dessa år var både spännande och smärtsamt. Då när jag var barn var "min by" just en by - en fiskeby. Nu en stor finlandsfärja fast på land. Bara spelhallar, diskotek och riktigt dåliga restauranger. Nästan inga spanjorer, desto fler engelsmän, tyskar - och svenskar.

Det är lätt att bli nostalgisk över dåtiden, tycka att "det var bättre förr" och att tiden flytt, men ett faktum kvartstår. När vi kör där i bergen i Sierra Nevada dyker det helt plötsligt upp ett vildhäststo med sitt föl. Och i detta ögonblick känner jag att tiden kanske ändå inte helt skenat iväg.

Trevlig helg på er allesammans!

wildhorses

Foto: Anneli Levin


Trevlig helg på er allesammans!

En sömning söndag i Sörmland

En häftig regnskur och sedan var luften var så stilla, kvav och fuktig att man kunde skära i den. Knappt en människa i sikte.
Vi strosade ensamma i tystnaden i det söndagssömniga Sörmland.

björndammen


Även i den söta staden Malmköping råder sömn, här ser hotellet ut precis som det gjorde när det senast renoverades på 60-talet.
Huset betydligt äldre än så, om detta vittnar fasaden, men inredningen och den tomma, lite högtidliga matsalen
med brutna servetter talar om en tid i brytpunkten mellan det gamla och det nya .

När vi sitter där och äter sill med knäckebröd kommer jag att tänka på
Lars Molin.
Den här matsalen skulle nog han ha gillat - jag kan nästan föreställa mig en scen med Ingvar Hirdwall sittandes här och vara lite butter.

Hotellet i Malmköping
Foto: Anneli Levin

Chianti Sculpture Park

Mitt ute i obygden, på de vackra kullarna väster om Sienna, ligger en skulpturpark. Chianti Sculpture Park. Den är relativt okänd och det är sannerligen inte lätt att hitta dit. Den sista vägsträckan liknar mer en kostig än en väg. Men jag kan lova er att det är värt mödan. Här har nämligen Piero Giadrossi förverkligat sin livsdröm och låtit bygga upp en skulpturpark mitt ute i den vackra orörda ekskogen. Konstnärerna har själva fått välja plats för sina verk och en enkel stig runt i parken är det enda spår av människor. Lite här och där dyker skulpturerna upp.

Den här är en av mina favoriter. Se hur trygg och tung hon ligger där, bilden av henne där mitt i skogen kommer jag aldrig att glömma.

Island av Kim Hae Won från Korea.

island

island2
Foto: Anneli

Mer info om Skulpturparken hittar du här  (på Italienska).

Grant i Gränna

Jag har ingen bra förklaring till varför jag visar er de här bilderna från Gränna som jag tog i somras. Kanske för jag är en smula godissugen. Då är det ju inte så långt till polkagrisar - och - då är man ju i Gränna! Där finns Sveriges grannaste korvmoj!

gränna
Foto: Anneli

Skomode och caféliv i Amsterdam

Alla som varit i Amsterdam vet att stan gör sig bäst till fots. Av den anledningen studerade jag extra noga vad som står till buds i skoväg.

skomode

När man knanat runt en hel dag i holländska träskor är det skönt att slå sig ned och ta en kopp kaffe. Jag intar gärna mitt på Café Luxembourg, på Spuistraat 24, alldeles bakom Dam, det stora torget. Café Luxembourg är så där kontentinentalt som kaféer aldrig verkar kunna bli i Sverige och jag älskar att sitta här och studera folk.

Den här gången var det fem halvnakna män som fångade min uppmärksamhet. På trottoaren mitt emot kaféet stod  en stor låda. Helt plötsligt dök 5 byggnadsarbetare upp. De låste upp lådan, tog av sig sina blåställ, tog upp sina privata kläder ur lådan - och bytte om! - där mitt på trottoaren - och vem brydde sig? Utom jag då, som storögt stirrade och undrade vad facket skulle säga om det här hemma...

luxembourg

Foto: Anneli

Helt rätt i Rättvik!

Ibland blir man så glatt överraskad att man nästan bli rörd till tårar. Jöns Andersgården i Rättvik är en sådan överraskning. När jag bokade vår helg här fanns det ganska knapphänt med bilder på hemsidan och Katarina som driver stället ljög om standarden. - Det är enkelt, sa hon. Eller så kanske hon inte gjorde det, för här är så långt ifrån den lyx  som stavas trådlöst nätverk, minibar och jacuzzi man kan komma. Här består lyxen av att bo i kulturhus med handblåst glas i fönster, halvmeter breda golvtiljor, öppen spis och en atmosfär om inte kan byggas för pengar  - och till det kommer läget.

jönsa1

Med en bedårande utsikt över Siljan satt vi i trädgården till Jöns Andersgården på höjden ovanför Rättvik med var sin öl och njöt i solen ända fram tills det var dags att äta middag. Jag har aldrig tidigare i mitt liv kunnat sitta ute på min födelsedag, det har alltid blivit lite för kallt så här i mitten på september. Men i år var det för första gången möjligt - bara det är väl en helt underbar födelsedagspresent!

Jöns Andersgården serverar italiensk mat och det gör de med bravur! Faktum är att det var något av det bästa italienska jag ätit i Sverige! Personalen är vänlig och maten perfekt, trots det lilla köket och trots att restaurangen är fullsatt lyckas man  perfekt med timingen mellan rätterna Det enda som skulle kunna bli bättre är vinlistan. Alla viner kommer från samma vingård i Chianti i Italien och om man inte gillar Chiantivin - ja, då blir det lite knepigt. Men jag är säker på att vinlistan kommer att växa och gästernas antal likaså. 

jönsa2

Efter middagen drog vi oss tillbaka till Fjuset. Ett ljuvligt rum med öppen spis och utsikt över Siljan. Det hade blivit lite kallt så vi tände en brasa och i ljuset från den och det sköna knastret satt vi framför brasan och bara njöt. Så småningon kröp vi till kojs i den så fint bäddade sängen med broderade kuddvar och ljuvliga duntäcken.  - Vi sov så gott att vi nästan missade frukosten! 
Så om du planerar att åka till Dalarna för en weekend, glöm de turistiga hotellen i Tällberg åk hit istället!

fjuset

fjuset2

Foto: Anneli

Men födelsedagspresenten då? På morgonen väckte min älskling mig med en flaska bubbel och ett egenhändigt ritat födelsedagskort, morgongrums i ögon och lite bubbel gjorde att jag först inte uppfattade vad han ritat, nämligen ett kamerahus med ett teleobjektiv!! - Jag trodde han hade något helt annat i tankarna:)

Fara och Flänga och Fylla F..... F..

Ja, då var det dags igen, att sticka iväg några dagar. Jag fyller år och det är alldeles för många ljus på min tårta för att jag ska orka blåsa ut dem, så jag smiter! Tänkte ni skulle få gissa vart...
Tjingeling! Tillbaka på måndag!

fyllaår
Foto: Anneli  
fotot på tårtan hittade jag
här  

Uppdaterat: Blogg verkar ha infört osynligt skrift i kommentarerna, men lugn,  de syns "backstage".
Tids nog dyker de väl upp här med.


Shopping i Amsterdam del 2

I Amsterdam finns en butik som säljer allt du kan tänka dig i emaljväg, pottor, kannor, nummerskyltar, fat, hinkar, gamla reklamskyltar, emaljerade gasolbrännare, möbler mm, mm. Butiken heter  De Emaillekeizer och ligger på Swelinckstraat 15.  Det är en helt fantastisk butik, jag brukar hamna här, för den ligger alldeles runt hörnet från Albert Cuypstraat där den kända marknaden ligger. Denna gång fyndade jag den söta röda kannan här nedanför. I den ska jag ha vita Amaryllis till jul.

emalj

Marknaden ja, varje dag utom söndagar fylls hela Albert Cuypstraat med gatustånd, en sorts permanent loppmarknad.  Här kan du hitta i princip allt från underkläder till fisk - och allt däremellan, känsliga tittare varnas! (ja, de är av choklad)

marknad
Foto:Anneli

Konsthantverk i Amsterdam

Kleikollektief är namnet på en liten keramikbutik som ligger tvärs över gatan från TIKAL på Hartenstraat 19. Jag blev så förtjust i den här serien med muggar och skålar formgivna av Corien Ridderikhoff. Om det inte vore för att keramik är tungt och känsligt att frakta skulle jag definitivt köpt några skålar. De var helt underbara. Tycker ni inte?


kleikollektief
Foto: Anneli

Kultur i Amsterdam

För den kulturintresserade är Amsterdam en guldgruva. Här finns många museer, fina utställningslokaler och gallerier samt mycket och bra arkitektur.  Van Goghmuseet är intressant ur två aspekter, själva samlingarna naturligtvis men även den fantastiska byggnaden ritad av Kisho Kurokawa.  Det gamla museet byggdes ut  och alla utställningsytor flyttades till den nya byggnaden 1999. Utställningslokalerna är magnifika och det måste vara en dröm att göra utställningar här. Den modenistiska byggnaden ligger i ena änden av Museum Plein och omges av historiska byggnader. Ett djärvt och lyckat grepp, tycker jag.

vangogh
Foto: Anneli

Vincent VanGoghs konstnärskap, imponerar däremot inte så mycket på mig. Jag tycker hans livsöde och strävan till konsten är mer intressant än hans verk. Hans måleri blev dock bättre mot slutet då han kapitulerade inför sin sjukdom och började måla i sin egna galenskap istället för i skuggan av sin vän Paul Gauguin vars konst han beundrade så.

Museet visar förutom sin fasta utställning med Van Goghs konst även tillfälliga utställningar, nu visas Japanese season en utställning om hur Japansk konst influerade Europa under 1880-talet. Jag hann tyvärr inte se den, men Van Gogh museet har en föredömlig hemsida med mycket bra information om såväl Van Gogh, samlingarna, de tillfälliga utställningarna och byggnaderna.

Shopping i Amsterdam del 1

Amsterdam är en väldigt rolig stad att shoppa i. Det myllrar av små gator med lika små affärer och till skillnad från här i Sverige där butiksutbudet begränsas av butikskedjor, samma i alla städer,  finns i Amsterdam hundratals små singelbutiker med ett eget och personligt sortiment.

hga1

En av mina favoritbutiker när det gäller inredning och saker till hemmet är
Het Gote Avontuur. Den ligger på Haarlemmerstraat 25. En gata som för övrigt har många trevliga butiker. Hos Het Gote Avontuur hittar man en massa knasroliga, kitchiga och gamla saker. De säljer skåp från Rumänien, tyger från Egypten, emalj från Kina, och vintageporslin från Holland. Den här gången köpte jag hyllremsor i veckad plast, ni vet såna som alla hade på 60-talet. Hur coola som helst!

hga2

En annan butik med glada roliga saker är Tikal, de specialiserar sig på saker från Mexiko och Guatemala.
Adressen är Hartenstraat 2a. Den gatan ingår i de så kallade De 9 Straatjes, de 9 gatorna och är kända för sina butiker, caféer och restauranger.

tikal

Foto: Anneli


Tågresor genom tiden

I somras besökte jag Nora. Inte visste jag då att Sveriges äldsta smalspåriga  normalspåriga järnväg byggdes här, mellan Nora och Örebro, en sträcka som trafikeras än idag 150 år senare. Nora Bergslags Veteran-Jernväg gör en fantastisk kulturinsats när de underhåller och renoverar gamla lok och vagnar och trafikerar sträckan.
              

tåg

Vi tog en tur med museijärnvägen till Järle, här finns Sveriges äldsta stationshus invigd 1854. Det är en oerhört fint renoverad gammal station, som byborna själva sett till att bevara. Den gamla biljettluckan finns kvar, tågexpeditionen är helt intakt och i väntsalen står de hårda bänkarna kvar. Vägg i vägg ligger den gamla personalbostaden även den tidsentligt renoverad och här finns också ett fint café med hembakt.

järle

Vi åker också till Pershyttan, en av Sveriges bäst bevarade Bergsmansbyar. Mest för att vi är hungriga.
I Nora finns nämligen inte en enda restaurang värd namnet!!  Men i lilla, lilla Pershyttan finns den underbara restaurangen Kalasexpressen. På perrongen i Pershyttan står två vagnar, en restaurangvagn och en kafévagn. Det är så genialt och så bra! Mätta och belåtna åker vi vidare.

pershyttan
Foto: Anneli

Tåg för ju tankarna till resor och resa är just precis vad jag ska göra. Närmare bestämt  hit.
Jag hoppas jag ser dig här på min perrong igen på måndag, då är jag tillbaka igen!
Då är både nypåstigna och klippkortsresenärer välkomna ombord på MF-express!

Sköt om er!


Semesterboende i Lucca

Malin ska åka till Italien och undrar över boende i Lucca. Så här bodde vi.

boilucca

Vi hyrde en lägenhet i ett hus i byn San Michele di Moriano på landet 6 km utanför Lucca. Byn ligger vackert med Morianobergen i fonden. I hyran ingick fri tillgång till gårdens köksträdgård. Vilken känsla när man kom hem på kvällen att kunna gå ut och plocka "egna" tomater, aubergine, squash, selleri och potatis. Agriturismo kallas det på Italienska, när man bor på gårdar. Ofta är det riktigt lyxigt. Vi hade alla faciliteter som disk- och tvättmaskin, teve och pool. Men det är inte särskilt dyrt. Vi betalade ca 4 500 för en vecka.

Jag kan verkligen rekommendera den här typen av boende.  I alla fall när man hyr bil och gör dagsutflykter. När man reser hittar man så ofta spännande råvaror som åtminstone jag gärna vill prova på att laga. Jag älskar att  laga mat av lokala delikatesser.

Vi åt som regel lunch på restaurang och handlade godsaker på vägen hem och satt i trädgården till sent på natten och lyssnade på syrsorna, åt våra "egna" grönsaker och någon god fisk eller köttbit och smuttade på ett glas vin.   - Men gud vad jag längtar till Italien!!

grönsaker
Foto: Anneli

Tidigare inlägg om Lucca:
Jag längar till Italien, Lucca i mitt hjärta, Bagni di Lucca

Mera Visingsö

Om du besöker Visingsö ska du definitivt hyra cykel. Ön gör sig bäst med vinden fläktande i ansiktet och dofterna i näsan. Ön är platt som en pannkaka så till och med den mest ovane cyklisten tar sig lätt runt ön som inte är längre än 1.5 mil och 2 km bred som bredast.

En av de vackraste platserna jag såg på Visingsö var definitivt Rönäs. Rönäs är inte mer än vad dessa bilder visar, ett par hus och -vatten!  Men behöver man mer med en sån utsikt? Knappast!

nääs

Strunta i att färdas på den stora asfalterade vägen speciellt sträckan från hamnen till Kumlaby.
Den inleds tyvärr väldigt trist med en ganska ful pinnmoskog. Ta hellre de små vägarna som går
både i nordlig och sydlig riktning från hamnen.

Vägen som går på den västra delen av Visingö är helt klart den vackraste av dem alla och den bör man färdas söderut, så man hela tiden har solglittret i vattnet framför sig.

Där vägen tar slut och börjar vika av mot norr ligger Näs slottruin. Av slottet återstår inte mycket, men visst förfall får man räkna med på byggnader från 1100-talet. Här dog Magnus Ladulås och jag undrar om han inte fick hjärtsnörp av skönheten här.

näsborgruin

Vid hamnen finns Visingsborgs Örtagård, en mycket fin och välskött anläggning. Man blir ju lite lätt avundsjuk på de som odlar i zon 1. Där står också det som kanske de flesta förknippar med Visingsö, nämligen Visingsborg.

Jag tycker verkligen du ska åka till Visingsö någon gång.  Se till att solen skiner och vattnet glittrar.
Det är då pärlan är som vackrast!

visingsöcollage
Foto: Anneli

Och som ett svar på Slottsträdgårdsmästarens syn på Visingsö, kan jag säja att även solen har sina fläckar, men jag brukar se åt andra hållet:) Jag vägrar låta fula saker fastna på mina näthinnor.
Det blir så mycket trevligare då.

Visingsö

Under vår vistelse på Västanå Slott hann vi även med en dagsutflykt till ön jag sett så många gånger när jag passerat på E4:an ovanför Gränna, en ö jag länge velat besöka.

Visingsö, Vätterns Pärla! Just den här dagen var det verkligen ett passande epitet. Morgonen började med ett vackert soldis, som frampå dagen lättade till klarblå himmel. De här sockerbitsliknande måleriet har jag inte sett tidigare, visst är det vackert?

visingsö

På Visingsö ligger Kumlaby Kyrka. Jag är i och för sig inte så intresserad av kyrkhistoria men just Kumlaby har en märklig historia. Den övertogs av Per Brahe d y för att användas till skola, Schola Brahea där även kvinnliga elever var välkomna att studera. Astronomi var på modet och Per lät därför kapa kyrktoppen och bygga en plattform där man kunde stå och studera stjärnorna.
Några stjärnor såg jag inte när jag stod där, men utsikten var det minsann inget fel på.
Fast trapporna var ingen lek!

fortsättning följer...

kumlaby
Foto: Anneli

Slottsliv

Jag säger bara en sak: -Slottsliv! Så här skulle jag kunna tänka mig att inrätta mitt liv framöver. Men en helg räcker gott och väl och vi har haft en  en underbar sådan på Västanå slott, strax utanför Gränna.

västanåsmå

Jag önskar det fanns ett annat ord än hotell, för Västanå är allt annat, det känns mera som att vara bjuden hem till någon som råkar bo på ett slott.

Vi bodde i själva slottet - i en svit! Det känns otroligt lyxigt att hela slottet bara har 4 gästrum, två sviter och två dubbelrum,  det ökar ju på känslan av att vara gäst hemma hos någon. Det finns fler rum men de ligger i annexet....

Det är väldigt lätt att börja fantisera om en permanent installation eftersom det saknas påminnelser om att man faktiskt vistas på hotell. Det finns till exempel inga  nummerskyltar på dörrarna, handdukarna är inte vita med broderad logga, det ligger inga "Välkommen till Västanå broschyrer" på rummet, inte heller finns teve, däremot en gammal radio från 30-talet som tar gott och väl fem minuter på sig innan den sprakar igång . Receptionen syns knappt där den så snyggt smugit sig in i miljön. Tvärtom är allt så där hemlikt och i garderoben hänger en mix av galgar från Grenna Herrekipering till MQ. Precis som hemma alltså, fast ändå inte....


västanåutsikt

Det är spännande att gå runt och kika i slottet, alla salonger och rum är tillgängliga och familjens genom åren samlade möbel- och konstsamling likaså. Här kan man gå på konstrunda, beskåda rustningar, läsa böcker och sitta vackert i barockmöbler.

Frukost äter man i den forna festsalen och middag serveras i källarvalven.
Efter middagen kan man slå sig ner i någon av salongerna och läsa, njuta av miljön, dricka ett glas vin och svärma... mer än så tänker jag inte berätta...


västanåsalong
Foto: Anneli

Uppdaterat: Det finns mycket att se och fina strövområden runt Västanå slott. Strax nedanför slottet ligger Röttle by, en kulturhistorisk skyddad by med Sveriges äldsta icke kykliga byggnad. När Per Brahe d.y köpte Västanå slott och anlade Gränna uppförde han kvarnar och ett pappersbruk i Röttle. Röttle by ligger på var sida om en ravin vars vattenfall möjliggjorde byggnaden av flera kvarnar. Än i dag mals det mjöl i en av dem,  Rasmus kvarn.
Här är några användbara länkar: Grenna Museum  Gränna-Visingsö Grevskapet Wisingsborg

Italien - Siena, saker man minns

När vi var i Italien förra hösten besökte vi också Siena, staden på kullarna. Vi bodde på en vingård ett par mil utanför Siena och La Signora, patronan var mycket bestämd med att vi skulle besöka staden. Hon bokade till och med en guide för vår räkning.

sienaguide
Guiden, La signorina Clouseau,  ja det var i alla fall det namnet vi genast gav henne, hade ett ytterst märkligt sätt att tala engelska.  De var faktiskt något av det roligaste jag hört. Varje vokal skruvades en aning mot euö och alla ord fick en ändelsen eee.

Vi påbörjade guidningen i en kyrka och jag fullständigt exploderade i ett skrattanfall, så fort hon öppnade munnen.

- You see, it a wasa becaeöuuseee the chööörcheee was a very strongeee in Italeeee the Pöp could buildeee  a biga chörrcheee....

Älsklingen stod framför mig och hans axlar skakade betänkligt. Jag var tvungen att låtsas att jag satt något i halsen och skyndande ut ur helgedomen.
Sedan var det ju kört. Jag fick kämpa mot skrattet under hela guidningen och det hela slutade med huvudvärk och vi avvek från sällskapet. Jag har inte en susning om vad bilderna föreställer och jag kommer inte ihåg ett dyft av vad hon berättade men jag han höra hennes engelska - Löudeee and cleauöree.

sienaservärdheter

Det jag kommer ihåg är den underbara lunchen vi åt på Osteria il grattacielo i gränden Via dei Pontani och katten som svassade runt våra fötter. Men det är i och för sig inga dåliga minnen!

sienaminnen
Foto: Anneli

Tidigare inlägg om Italien,
Lucca1, Lucca2, Bagni di Lucca

Uppdaterat: Om ni tyckte det var roligt, läs här!  Det säjs ju att ett gott skratt förlänger livet. Jag kommer att leva till en bit över hundra tack vare Mike och hans vänner!

Tidigare inlägg